Att leva med autism - Konsekvensen av plötsliga ändringar

Det är en jobbig dag, denna fredag. Den började som vanligt när jag vaknade av mitt satta alarm 9.00. Jag gick ut med Trixie och gick sedan ut för att äta frukost. Jag skulle laga mig havregrynsgröt men möttes av fel havregryn i köket, det fanns tydligen inte vanlig. Det kändes för jävligt rent ut sagt. Jag kände bara för att skita i att äta gröt och ta müsli istället. En personal kom just då jag funderade detta och berättade att det går bra att göra gröt på fiberhavregryn också men att det behövdes mer vätska. Jag hade planerat att göra efter ett recept som jag hade i huvudet, ett recept på 1 dl vanlig havregryn, 1 dl mjölk och 1/2 dl vatten. På paketet stod det helt plötsligt att det skulle vara 2-2,5 dl vatten till 1 dl fiberhavregryn! Det kändes inte bra. Jag fattade beslutet tillsammans med personalen att jag ändå kunde ta 1,5 dl vätska, då fiberhavregryn lätt blir lös annars. Det var tur att jag gjorde det, för gröten blev perfekt och mycket godare än vanlig havregryn. Trots det, kunde jag inte glädjas åt det eftersom det hela blev så jobbigt. Okej, en jobbig sak på morgonen, tänkte jag och hoppades på en bra dag utan fortsatt jobbiga händelser. Det blev inte så.. Personalen var ensam, och jag skulle inte få träna som bestämt, insåg jag ganska snabbt. Jag kände mig ledsen och besviken, men då säger personalen att hon kallat in en helt främmande personal från ett annat boende och att vi hann träna innan hon skulle iväg med en annan boende. Jag kände mig yr, förvirrad och trött. Jag ville träna men vid det laget var jag inställd på ingen träning. Okej, jag skulle gå och träna iaf då. Tiden gick och det blev ingen träning. För helvete! Jag fick dock ett erbjudande om att gå med den vitt främmande människan! Fatta om jag kände mig panikslagen, kränkt och sviken. Jag gick in i någon slags dimma efter det. Jag tackade självklart nej till erbjudandet och sade att jag ändå inte kände för att träna. Jag har varit i min lägenhet hela dagen. Jag gick ut vid lunch för att äta, men egentligen var jag inte hungrig.. Sedan var jag också ute vid 14:30 och drack kaffe med den där främmande människan. Det var hemskt! Fan också, nu tåras ögonen också när jag skriver.. Kämpar emot gråten.. Pallar inte gråta och jag pallar inte låta dem se mig så här...
Orkar inte skriva mer... Ska fortsätta ligga i soffan och titta på play resten av dagen.. Har ingen lust eller ork till något känner jag just nu..
/ Nastasia