En flicka växte upp i ett hem av hat.
Hårda ord var vardagens mat.
Snäll, tyst och stark stod hon fast.
Nu är hon stor och snart 18 bast.
Aldrig fick hon höra att hon dög.
Enligt rykte sades det att hon bara ljög.
Utanför fönstret syntes regnet falla.
Hur mycket mer skulle hon palla?
I stunder av nöd, fick andra psykiskt stöd.
Denna flicka var modig och stark.
Hon levde i sinnets privata park.
Denna flicka vandrade ensam,
genom livets mörka skog.
Men när jag såg henne falla,
såg jag också att hon log.
Hon är ett lejon i stjärnornas tecken och styrka,
hon har lejonets glöd.
Men hon är fortfarande en människa,
så hon måste få stöd!
Aug 2008
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar