Jävla bajs fucking skit mög!

Jag mår fan jävla fucking skit piss dåligt att jag inte står ut en sekund till! Jag har sådan sjuk ångest att det finns inte, sedan är jag fortfarande sjuk med illamående och huvudvärk.. Assssååå jag orkar inte! Fick ställa in kamratgruppen idag pga av det.. Känns asdeppigt och askasst.. Jag är fucking jävla sämst och värdelös att det finns inte. Gråtit skitmycket idag också.. Palla assssååå.. Och nu bad jag om behovsmedicin för jag står fucking inte ut! Jag gör verkligen inte det! Hoppas den börjar verka snart. Om den ens hjälper... För två starka huvudvärkstabletter hjälper inte mot huvudvärken och har inte gjort på flera dagar.. Vad fan är det som händer???? Kan någon snälla svara på det?

/ Nastasia

Skit också..

Jag mådde inte bra igår med fortsatt huvudvärk, magont och smått illamående. Kunde inte äta mycket men jag kunde äta i alla fall.. Idag när jag vaknade fick jag springa på toa, mindre bra.. Tänkte att även om det kändes som magsjuka, att det var normalt. Gick ut för att äta frukost men började med kaffe. Då satte magen i gång direkt. Aj aj aj! Illamående och magont, godmorgon på er med och välkommen! Jag fick springa på toa igen.. Tog med två mackor in till mig, men vet ej om jag vågar äta dem.. Eller dricka upp mitt kaffe.... Vad är det för fel på mig? Jag känner mig magsjuk men ändå inte.. Kan man vara magsjuk fast bara lite och ibland? Jag förstår varför en personal sade när jag kom ut nu på morgonen att jag var blek och hade vita läppar. Kanske jag är sjuk i alla fall? Sjuk men frisk? Samtidigt som jag är sjukt bitter och nere.. Vad fan är det som händer med mig!?

/ Nastasia 

Vad är det för mening?

Jag är bitter. Jag vill inget längre och jag har jättemycket ångest varje dag. Vad är det för mening? Jag har slutat träna. Jag har slutat jobba. Jag ser inte meningen med att börja rida för jag vet hur det kommer att sluta, att jag måste sluta med det också. Vad är det för mening då? Jag måste erkänna för mig själv att jag aldrig kan vara eller bli något jag inte är eller kan.. 

/ Nastasia

Inte helt hundra

Jag sov inte mycket i natt men jag kräktes inte heller fler gånger.. Vid 2-tiden vågade jag lägga mig i sängen igen, med badrumslampan tänd och toalocket öppet.. Innan dess satt jag och halvsov på badrumsmattan, helt slut men illamående till tusen. Jag var säker på att jag behövde kräkas mer, men tydligen inte.. Vaknade vid 10-tiden idag, helt yrvaken med för lite sömn. Mådde inte speciellt illa då, men känslan i munnen och halsen var vidervärdig. Borstade tänderna och sköljde munnen med munskölj flera gånger. Tänkte att jag nog var frisk så jag gick ut till de andra för att försöka äta frukost. Det gick väl sådär.. En timme tog det att äta en halv bulle med endast smör på. Tömde även en mugg kaffe. Sedan satte illamåendet smått igång.. Mår illa smått fortfarande men försöker äta lite lunch.. Går inge vidare. Egentligen mår jag inte speciellt illa, inte så att jag ska kräkas. Tror mer detta illamående beror på för lite sömn.. plus att jag har kräk-känslan kvar i munnen vilket jag tror ger illamående..

Men jag är ingen läkare.. Jag vet inte alls varför eller vad det var som gjorde mig sjuk igår. 

/ Nastasia

Det blev bara värre och värre..

Huvudvärken blev värre, fick frossa och extrem magont och ja, ni kan själva ana vad jag nyss gjorde.. Mhhmm jag kräktes...... Fy för! Det kom blod med tror jag! :s usch!

Vet ej om jag är klar. Är helt skakig.. Vill bara sova.. :(

/ Nastasia

Jag mår fan inte bra alltså!

Jag har varit hemma i föräldrarhemmet hela dagen och haft det bra. Men sedan vi skulle äta kvällsmat har jag haft sjuk huvudvärk med illamående. Tog två huvudvärkstabletter och sedan åt trots allt. Det kändes bättre men efter godis också, blev allt bara värre.. Jag är hemma i min lägenhet igen sedan en timme tillbaks. Ligger under täcket men vet inte hur natten kommer att bli.. Vågar jag lägga mig för att sova? Jag sover på sidan med huvudet, men det vill jag inte med illamånde.. Så vad ska jag göra? Vänta till det går över? Kommer det gå över? Äsch.. Jag tar en tablett mot sura uppstötningar, hoppas den hjälper lite, sen försöker jag väl sova.. För tog min nattmedicin direkt när jag kom hem för ca en timme sedan.. Jaja, hoppas ni har en bättre lördagskväll.. Peace!

/ Nastasia

Maximal otur eller?

Igår mådde jag fortfarande inte bra trots att jag kunde sova länge den morgonen. Jag hade mycket ångest. Sedan var jag grymt nervös och orolig inför ridningen på eftermiddagen att min mage var ur balans, plus ångesten gav dessutom ingen aptit... Som om det inte var nog fick jag även hem ett brev på eftermiddagen ca 40 min innan jag skulle iväg till stallet. Det var ett brev från kommunen och jag visste direkt vad det innehöll, nämligen beslutet om kollo i sommar. Ivrig som jag var, öppnade jag det direkt. Jag bläddrade mig förbi all oviktig info till sista sidan där det antingen skulle stå "bevilja" eller "avslå". Mina ögon letade efter de orden och jag hittade ganska snabbt "att behov ej föreliggger, att avslå kollo". Fy fan alltså! Jag bara kastade det snabbt till personalen och sade snabbt "Jag sa ju det att jag inte skulle få åka.", sedan sprang jag in till mig och storgrät. Jag grät så mycket att jag nästan kräktes och jag ville bara dö. Sedan efter en stund kom en personal in till mig och jag kunde inte sluta gråta. "Snart ska vi vara i stallet, känner du att du vill? Eller ska jag avboka?". Jag tänkte länge, men ganska snart efter svarade jag att jag ändå ville iväg. Det var bara för mig att tvätta mig, snyta mig och byta om, för att sedan åka mot stallet. Väl där kände jag hur låg jag kände mig, men jag försökte att vara här och nu, och njuta av att faktiskt vara med hästen och få rida. Ridningen och allt runt omkring gick väl helt ok, jag är ju som jag är, lite svårt med kroppskontroll och för nya saker. Jag var nöjd men självklart hände det-där-som-inte-får-hända en gång.. När paniken kommer och jag tappar kontrollen.. Men men, jag är ändå nöjd speciellt eftersom jag faktiskt tog mig dit efter alla om och men.

Idag har jag varit på habben för att egentligen prata fonder, men vi pratade om att överklaga kollobeslutet. Habben hjälper mig skriva den, vi pratade kring motivering att skriva och de ska även ta kontakt med min psykolog. Jag känner mig liiiiite hoppfull, men jag vill verkligen inte bli mer ledsen eller besviken. Kollo känns som mitt allt, får jag inte åka, ser jag ingen mening att fortsätta kämpa.. För det är för kollo som jag har levt sedan jag kom hem i augusti förra året. Att nu inte ha det att se framemot, vad lever jag då för? Sedan så pratade vi även om god man, så nu ska jag söka det... Lite läskigt, men samtidigt har jag känt länge att mina svårigheter med auktoriteter inte är hållbart i längden, att jag behöver mer hjälp. Självklart ska jag ha hand om min ekonomi även om jag har god man, precis som jag gör nu. För jag anser mig nog vara bättre än många jämnåriga på just den ekonomiska biten. Vi pratade även om att när jag ska till läkaren den 30 april för läkarintyg för fortsatt ersättning vid nedsatt arbetsförmåga, även få läkarintyg för god man. Habben ska alltså hjälpa mig överklaga, ansöka om aktivitetsersättning, ansöka om ersättning för ridning och ansöka om god man. Phew, det är mycket, men ååh så bra att habben finns! Guldvärt! Idag kan jag le lite för mig själv. Idag känns det lite hoppfullt.

/ Nastasia

Strange - Tokio Hotel

Strange - Tokio Hotel

A freak of nature 
Stuck in reality 
I don't fit the picture 
I'm not what you want me to be 
Sorry 

Under the radar 
Out of the system 
Caught in the spotlight
That's my existence 
You want me to change 

But all I feel is
Strange, strange 
In your perfect world 
So strange, strange 
I feel so absurd in this life 
Don't come closer
In my arms, 
Forever you'll be strange, strange 

You want to fix me, push me
Into your fantasy 
You try to give me, sell me 
A new personality 

You try to lift me 
I don't get better
What's making you happy 
Is making me sadder 
In your golden cage 

All I feel is strange, strange
In your perfect world 
So strange strange 
I feel so absurd in this life 
Don't come closer 
In my arms 
Forever you'll be strange, strange 
Like me 

(Strange) When you touch me 
(Strange) When you kill me 
(Strange) All I feel is strange 
In my dreams together, 
We'll be? 

Strange, strange 
In your perfect world strange 
Strange! (I am so strange), 
Strange! (I am so strange) 
Strange, strange
In your perfect world 
So strange, strange 
I feel so absurd in this life 
Don't come closer 
You'll die slowly 
In my arms, 
Forever you'll be strange, strange 

Like me

/ Nastasia

Detta är inget aprilskämt, men jag hade verkligen önskat det...

Jag önskar att det jag känner eller upplever är en fet jävla mardröm för jag är allvarligt livrädd just nu att jag gråter. Så här rädd har jag inte varit på länge och inte heller så mycket har jag gråtit på länge. Och än är jag rädd och än gråter jag. Jag vill bara vakna nu! SNÄLLA! :'(( Jag menar det! Jag vill inte det här! :((

/ Nastasia

Psykologsamtal 1/4-2014

Jag mår och har mått lite si så där sedan jag skrev sist.. Jag upplever mer krav och förväntningar från personalen än tidigare. De säger att jag kan mer än vad jag gör och tror, att jag borde göra mer, utvecklas mer, osv. De tycker bland annat att jag borde klara av att gå ut på promenad eller gå och handla själv. "Målet är att du ska klara av ett eget boende.", sade de, men vem har bestämt det? Det får mig att bli rädd och må dåligt. Vi pratade om det hos C idag.. Det låter så bra när hon säger hur jag känner eller upplever. Hon sade att när personalen ställer högre krav, förväntningar eller ger kritik går jag i baklås. Jag blir helt oförmögen att klara det jag tidigare klarat och jag tappar allt mitt självförtroende. 

Åter igen är det jag som är känslig och jag kan bara välkomna ångesten, paniken och rädslan, att den har makten än en gång. För nu har Nastasia fått ett bakslag. Nastasia är inte längre reborn eller pånyttfödd, hon är tillbaka i gamla mönster, tankesätt och ångest.. Nastasia will not rise again..

/ Nastasia