Efter inlägget igår mådde jag bara sämre och sämre. Till slut orkade jag inte mer och jag ville bara försvinna. Jag tog min bil och körde, men vart visste jag inte. Jag körde till Nettos parkering i byn, stannade där för att fundera på bästa stället att försvinna till. Skogen, blev det, för där är man ensam. Jag körde dit och parkerade på parkeringen, men inte gick jag ur bilen. Nej, jag satt bara där i bilen och lyssnade på min ":'(("-spellista på spotify.. Efter ett bra tag körde jag vidare och tog stora omvägar hem. Men hem ville jag egentligen inte. Så det blev Nettos parkering igen.. Efter ett tag där i bilen blev jag rastlös och bestämde mig för att gå in på Netto bara för skoj skull. Men självklart kom paniken och ångesten fram.. "Ehmm.. tänk så tror de som jobbar på Netto att jag är en snattare på mitt sätt att systematiskt titta på varorna, på mitt stela och märkliga sätt att gå och röra mig på, på hur jag har min blick, på mitt nervösa och oroliga sätt, osv osv osv... Ja TÄNK om de tror det! Ehmmm.. jag måste handla något.... men vaaad???" Jag tittade på kakorna och kexen på vad som var billigast, men inget lockade eller så innehöll det laktos. Jag tittade då på godiset, men de i färdiga påsar eller burkar var dyra. Sedan tittade jag på lösviktsgodiset. 49 kr/kg, det är billigt! Mmmhhmm.. "Okej, hur mycket ska jag ta? Vad ska jag ta? Ehhmm, det här är för lite för att anses normalt, jag får ta lite till. Det här är nog lagom utan att de börjar undra.." Jag gick till kassan med det lilla godis jag tagit och kassörskan sade "Det blir 14 kr tack...". "Ops det var kanske lite för lite i alla fall! Shit och så kan jag bara ta det på kortet, tänk så får man inte det under en viss summa!" Sån tur var sade de inget när jag betalde och jag kom undan lindrigt, bara 14 kr fattigare....
Jag var borta i ca 2 timmar den sena eftermiddagen och jag var hemma igen precis innan kvällsmaten 17.30. Helst ville jag inte äta, så jag låste min dörr, släckte alla lampor och satte mig i soffan... En personal kom i till mig ungefär då och vi pratade en stund... Och så bla bla bla... Jag åt lite till slut efter att hon fått ut mig, sedan bla bla bla... Och jag ville gå och lägga mig... Sova bort allt...
Sedan kom tisdag och jag hade fått sova ordentligt den natten, mycket drömmar... Och så var det dags igen för psykologsamtal... Jag berättade allt om gårdagen, om helgen, om allt... Hon tyckte att jag var mer stabil i mitt tankesätt och i min ilska förra gången i torsdags när vi träffades, och att idag var det precis tvärtom. Jag är tydligen alltid väldigt arg och ilsken inombords och när jag då dessutom blir utsatt på olika sätt, riktar jag den ilskan och aggressionen mest mot mig själv genom att vara destruktiv på olika sätt. Att jag körde iväg igår var för att straffa personalen, gör de oroliga, för spänningen och för att göra något jag har kontroll över. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det, men jag antar att hon har rätt. Jag är mest förvirrad i mina tankar och känslor. För tydligen var det inte ADHD-medicinen som gjorde mig så här känslig enligt C, utan jag har alltid varit det och kommer alltid att vara det.. Kul... liksom... Vadå, så jag ska gå runt och känna mig sårad och hatad resten av mitt liv? Ja, tydligen. Och det är HELT OK!
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar