Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig för att det inte ska låta fel eller bli missförstånd. Jag har sedan ca en vecka tillbaks blivit väldigt förälskad i en viss person. Han betyder allt för mig. Det är något jag först inte vetat, utan har fått till mig av andra att det är så. För mig är det ingen självklarhet det där med känslor. Jag kan ha det ganska svårt med känslor, att känna av dem, veta vilka det är och veta vilka som tillhör vad. Jag vet bara att jag blir glad och ledsen då jag tänker på honom och att jag vaknar tidigt varje morgon innan alarmet med både en oroskänsla och med en pirrande och kittlande känsla inombords. Jag kan inte bestämma att jag ska känna på ett visst sätt, då jag inte vet hur man gör. För mig är inte känslor självklara eller lätta för den delen heller. Ibland måste jag t ex fråga om någon är arg, glad eller ledsen, då jag är osäker. Jag är alltså alltid väldigt förvirrad i mina känslor och inte minst sagt just nu.
De två senaste dagarna har det känt liiiite lättare med saknaden efter honom. Jag har inte gråtit lika mycket om ens alls.. Men han finns i mina tankar 24/7. Igår gjorde jag inget speciellt men idag har jag tränat på gymmet och varit i stan med mammy. Det känns bra att göra något jag tycker om eller tycker är kul, trots ängsligheten och saknaden. Kamratgruppen i måndags gjorde nog också sitt...Men nu är jag helt slut i huvudet att det värker och jag mår illa... Sätter punkt här. Peace and Love!
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar