Ovanför molnen till långt under marken.

Jag var fortsatt lycklig och överglad att jag kände mig bäst i världen igår trots fortsatt förkylning. Men idag när förkylningen nästan är borta vaknade jag med värdelöshetskänslor och självhat.

Från att känna texten nedan och som jag skrev härom dagen..

Jag är inte defekt, jag är annorlunda och särskilt sensitiv.

Jag har rätt att begå misstag. Alla begår misstag. 

Jag tänker inte offra mitt eget värde för att bli accepterad av omgivningen. 

Jag är tillräckligt bra som jag är.

Jag ska vara stolt över mig själv och allt jag åstadkommit.  

Jag ska be om hjälp när jag behöver det.

Jag förtjänar och är värd att bli behandlad väl, med respekt och acceptans.

Jag ska aldrig ge upp.

Jag accepterar mig själv som jag är.

Till att känna....

Jag är defekt, fel och värdelös.

Jag gör bara fel fel fel.

Jag duger inte.

Jag ska/kan inte be om hjälp.

Jag förtjänar inte att bli behandlad väl, med respekt och acceptans.

Jag ger upp snart.

Jag accepterar inte mig själv. Jag hatar mig själv och hela världen.

Livet är för jävla härligt måste jag säga utan att vara ironisk, eller? ....... Jo men visst!

/ Nastasia