Jag har skrivit om detta förut om mina stämningssvängar från lycklig/glad till deprimerad/ledsen. Men som med min Asperger, trodde jag att det skulle gå över. Verkligheten ter sig lite annorlundare än så, speciellt om det ligger en diagnos bakom ett beteende.. Min eviga känsla av att vara från en annan planet blev befogad då jag fick min diagnos Asperger. Men fortfarande kan jag känna att tomheten, ängligheten och ångesten jag bär på inte bara är till följd av Asperger. Andra med Asperger skiftar inte så mycket som jag gör, inte heller mår de så dåligt som jag gör ibland. För som sagt tar jag maxdos + lite till av en antidepressivmedicin och ändå mår jag skit ibland. I alla fall så har jag tidigare skrivit och misstänk bipolär sjukdom, och det berättade jag även för första gången hos läkaren i onsdags. Jag fick i läxa att ta reda på mer och fylla i formulär innan det blir aktuellt. Nu har det gått några dagar och jag undrar om det kan vara det eller om det är borderline.. :s Helst vill jag självklart inte att det ska vara något alls, för jag är inte en sån som vill ha en massa diagnoser. Jag vill för fan inte ha någon från första början, men ibland behövs dem för att man ska få hjälp.. Och det är just hjälp jag vill ha, rätt hjälp. Jag känner mig rätt så jävla hjälplös just nu ska ni veta. Jag ska i alla fall till psykatrin på onsdag för ett sista samtal med sjuksköterska M som ska sluta där :( Asledsen för det för hon var asbra.. I alla fall så kan jag ta upp det med henne då så får jag se vad hon säger..
Nu borde jag lägga mig för att sova.. Tog mina nattpiller för snart 1 tim 45 min sedan.. Men jag har ingen ro, lust eller ork att göra det.. Får ju göra det ändå för vill inte börja se saker som jag gör om jag är uppe efter mer än två timmar på dem.. Peace folket!
/ Nastasia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar